Hemsökt av dessa tankar, sen den dagen då du gick bort. Jag har skrattat, skrikigt och gråtit i min ensamhet.
En hopplöshet som sprider sig, som en sjukdom utan ett botemedel.
Är det meningen att man ska leva på minnen? när allt som finns kvar av dig är dessa fotografier. Hur ska jag leva i en värld där tiden står stilla och ändå går allt för fort för mig.
Dessa väggar viskar med röster som jag verkar minnas Vad försöker de säga mig? Har jag förlorat mig själv i min egna förtvivlan?
Kom tillbaks till mig Jag vill inte vara ensam kvar
Kom tillbaks till mig Jag vill inte vara ensam kvar