Världens oskuld vilar tryggt på det vigda bålet Allt som andas, allt som sörjt ryser i plötslig kyla Blodröd sjunker solen, fjällens skuggor växa Och högt i askens krona susar tidens höst
Vi har samlats här i sluten ring Kring en likblek gud som om livet bragts Når dagen lida mot sitt slut
Skall flammor stiga mot himlens fäste
I sorgens timma på sorgens dag, stiger fadern fram En fridlos fasas verop, som ur dvala facklan höjs Ett sinne tyngt av kvalfull kvidan, en gåta utan svar När stormen stämmor ekat ut, vad viskas till den döde?
Det som ingen trott, det som inget vetat Fann den vise, vad han fjärran letat?